Halv elva en sommarkväll      Omdömen 

Jag måste säga att denna bok är nog det mest obehagliga bok jag någonsin läst. Känslorna och ångesten är så stark att man själv sitter i soffan och håller andan. Boken visar verkligen hur otroligt svårt det är att hantera mycket starka känslor och även olika sätt att försöka hantera dem. Huvudpersonen Maria dränker sorgerna i sprit, mördaren Rodrigo tar ut dem på personerna som svikit honom genom att ta deras liv, och sedan sitt eget.

Mitt andra omdöme om boken är att den tyvärr var något rörig. Detta kan vara både positivt och negativt. Den är skriven som om allt ska få plats på samma ställe, varje sak har inte sin plats utan allt är i en enda röra. På ett sätt blir känslorna i boken mer framträdande på detta sätt. Men det kan även göra den jobbig att läsa, inte direkt svårläst utan bara jobbig. Dock tycker just jag inte att det var så störande, men jag tror att många andra kan uppfatta det så.

Jag är glad att jag valde just denna boken, till en början tänkte jag att jag skulle ta en så kort bok som möjligt för att bli klar. Men när jag började läsa var denna korta bok på 111 sidor också en av de mest gripande jag läst! Jag rekommenderar boken starkt då den är mycket intressant och också bara tar en kväll att läsa. Nu kan man i alla fall inte klaga på att man inte hinner läsa en bok!

Tack Marguerite för spännande, gripande och känslofylld läsning!

Halv elva en sommarkväll     Del 2

Denna bok handlar om ett ungt par, en väninna och parets fyraåriga dotter. De befinner sig i Spanien på väg till Madrid och på grund av ett oväder tvingas de stanna på ett hotell i en liten småstad tills ovädret ebbat ut. Spänningen i boken börjar direkt. Huvudpersonen Maria sitter på ett kafé vid det lilla hotellet och pratar med kaféägaren om att en mördare går lös i staden. Rodrigo Paestra är hans namn. Han har brutalt mördat sin 19åriga fru och hennes älskare.

Maria kan inte låta bli att känna stark samhörighet med denna man, trots hans hemska dåd. Under berättelsens gång känner hon ett starkare och starkare behov av att hitta honom. Detta beror på att hon själv befinner sig i ett triangeldrama. Hennes väninna Clarie och hennes man Pierre har nämligen känslor för varandra som de inte kunnat dölja för henne. Hon märker sakta hur den man hon älskat så mycket förvinner från henne och försöker förgäves dränka sina bekymmer i alkohol. Hon tvingas se på dem, och veta av den åtrå som växer mellan dem varje dag, utan att de vet att hon märker. Hon vet att Rodrigo varit med om samma känslor, det är därför hon vill hitta honom.

Boken utspelar sig i en Spansk småstad med tegelbyggnader och mysiga små kaféer. Dock är miljöbeskrivningarna i boken inte särskiljt exakta, så man får gissa mycket och hitta på bilder själv. En av de mest utförliga  miljöbeskrivningarna i boken lyder "Kaféet vetter inte direkt mot gatan utan mot en fyrkantig arkad, här och var uppdelad och genombruten av stadens huvudgata." Mycket mer än så fick man knappt veta om miljön. Däremot var beskrivningarna om själva vädret mycket mer detaljrika. Till exempel "Och nu kommer regnet, och ännu en gång dess obeskrivliga doft, den svaga lukten av leriga gator."

Förhållanden mellan män och kvinnor i boken är som i Sverige i nutid. Just i boken finns inga kvinnoförtryck eller liknande. Däremot beskrivs känslorna starkare från kvinnornas perspektiv. Kärleken från Clarie till Pierre beskrivs som lidande, längtande och med en ofantlig åtrå samtidigt som Pierres känslor är mer dämpade. Lite som om han inte kan känna så mycket.

Halv elva en sommarkväll

Marguerite Duras

Marguerite Duras föddes den 4 april 1914 i nuvarande Vietnam. Hennes död inträffade den 3:de mars år 1996 i Paris. Marguerite var både författare och filmregissör och hennes böcker är från början skrivna på franska. Det hon är mest känd för är sina romaner om Franska Indokina och manus till "Hiroshima min älskade". Romanen som fått mest uppmärksamhet är "Älskaren", för denna roman tilldelades Marguerite Goncourtpriset. Marguerite är känd för att ha en mycket ovanlig språkbehandling och att i sina romaner uttrycka mycket starka känslor, ofta i form av lidande. Detta är minst sagt tragiskt då många av hennes romaner är halvt baserade på hennes eget liv.

Halv elva en sommarkväll 

"Halv elva en sommarkväll" är Marguerites andra roman. Hon skrev den 1962, 15 år efter det att hennes första roman "Stilla liv" blivit utgiven. Det finns inte så mycket information om just "Halv elva en sommarkväll" då det är mer uppståndelse runt hennes debutroman och hennes mest omtyckta roman "Älskaren".




P.S. Jag skulle haft med bilder både på boken och på Marguerite, men det är något fel på blogger så det fungerar inte! :-( D.S.

Robinson Crusoe Omdömen

Denna bok känns som en bok alla ska ha läst. Efter att ha diskuterat boken med min far fick jag reda på att han tyckte den var mycket trevlig att läsa, trots att han läste en längre version än jag. tyvärr var det mer en kamp för mig att ta mig igenom den. För mig kändes det som att det var alldeles för många rader information om objekt och platser. Det är förståeligt att författaren vill förklara hur saker ser ut, men ibland blev det för mycket. Sen var det mest just beskrivningar om hur allt såg ut, inte lukter, smaker och känslor. Hade det varit mer sådant tycker jag boken varit trevligare att läsa.
En sak jag tyckte var väldigt jobbig var att det var mycket upprepning. Framförallt ordet "jag" användes alldeles för ofta och i början av många meningar. Så enligt mig blev boken långsam så att säga, på grund av det. Ännu en sak att klaga på är att boken var väldigt rörig i mitten. Under alla år Robinson var på ön skrev han dagbok, och denna dagbok blandades med nutiden på ett ganska oskickligt sätt för man förstod inte när det var nutid eller dagbok. En specifik händelse i dagboken var att den 14:de juli står det att han var helt orkeslös på grund av sjukdom, men den 15:de juli var han plötsligt frisk och var ute och jagade getter. Ännu en rörig händelse är att vraket från skeppet han kom i sjönk efter tolv dagar, men plötsligt var det tillbaka i berättelsen igen trots att det hade sjunkit flera veckor innan.
Nu känner jag mig kräsen när jag har så mycket ont att säga om boken. Men som sagt är det nog en bok som man antingen älskar eller hatar, då min far tycker att det var bra medan jag inte alls fastnade för den. 

En positiv sak med boken som faktiskt gör den läsvärd är att man lär sig mycket utav den. Den är en del historia i boken som jag inte visste om innan, men framförallt är jag tacksam att jag läste boken för att jag lärde mig förvånansvärt mycket om överlevnad! Boken fick mig verkligen att tänka till: Hur skulle det vara att bli fast på en öde ö egentligen? Tanken att hamna någonstans utan att kunna ta sig därifrån är skrämmande, men att Robinson klarar det på ett sådant smidigt sätt ger mig en liten strimma hopp på någon underligt sätt. Det känns för mig som om bokens budskap är att om du bara tror på dig själv och har viljan att klara något, då kan du klara det!

Robinson Crusoe inlägg 2+3

Boken utspelar sig till en början i Robinsons hem i staden York där han bor tillsammans med sina föräldrar. Där lever han ett lugnt och tryggt liv och det är meningen att han ska följa i sin fars fotsår. Men Robinsons äventyrs lystenhet växer och växer ju äldre han blir och bara några sidor in i boken ger han sig ut till sjöss utan föräldrarnas vetskap. Under en tid far han runt på haven och råkar ständigt i olycka. I många år sitter han fången hos en piratkapten, men en dag lyckas han rymma tillsammans med en mörkhyad pojke, som även han varit slav hos piraten. När han är på flykt blir han räddad av en mycket trevlig kapten som erbjuder honom jobb på ett av hans fartyg, men på sin färd råkar Robinson ut för en förfärlig storm. Morgonen där på vaknar Robinson på en öde ö. Ingen av de andra undkom döden. Både förtvivlad för förlusten av sina vänner, och oerhört tacksam att ha livet i behåll påbörjar han sin kamp för att överleva på ön där han kommer att vistas i hela 28 år.

Miljön på ön är otroligt vacker och tropisk med vindruvsklasar vilt växande och sköldpaddor på stränderna. Ön har vackra sandstränder, tät skog och öppna ängar. Man kan säga att Robinson hade tur i oturen när han hamnade på en ö med en sådan gästvänlig teräng. Dock känns det lite väl konstruerat att det inte fanns en enda giftig insekt på hela ön och inte heller finns det farliga djur. Detta tyckte jag kändes dumt i och med att på de andra öarna han besökt fanns det gott och djur som inta var särskiljt trevliga. På Robinsons ö finns det bara vänliga djur, till och med getter som han kan tämja och papegojor som han kan lära prata. Lite för bra omständigheter för att det ska kännas trovärdigt.

Robinson Crusoe har ett lugnt och sansat temperament och verkar inte ha några större problem med att leva helt ensam på ön. Utan några större ansträngningar klarar han sig helt själv och blir snabbt kunnig inom många ämnen som till exempel att fläta korgar, fiska, jaga, tälja och sy.

Eftersom Robinson lever på ön alldeles ensam har han inte så många att prata med. Men en dag får ser han att vildar landstiger på ön. Dessa vildar visar sig förfärligt nog vara kannibaler. Med sig har dom en fånga som de planerar att äta. Robinson drar fram sitt gevär och och lyckas döda och skada några av vildarna. Resten blir så skrämda att de drar sig undan och lämnar kvar fången. Fången, som får namnet Fredag som sitt tilltalsnamn blir tjänare åt Robinson som tack för att hans liv blivit skonat. Men Robinson är ingen grym härskare utan behandlar alla människor väl, så Fredag blir senare mer som en nära vän än en tjänare. Robinson är mycket lycklig att ha sällskap av Fredag efter att ha varit ensam i så många år. Han lär Fredag att prata engelska och snart pratar han flytande så att de kan förstå varandra utan några problem.

Det är tydligt att berättelsen utspelar sig under upplysningen. Ett enkelt sätt att märka det är att årtal ofta nämns. Dock utspelar sig boken från ett tag innan upplysningen till början av den. Men boken är ju skriven i början av upplysningen så det har antagligen satt sina spår också. Sedan så talas det mycket om att svarta människor är slavar. Hur Robinson talar om gud är också en ledtråd. Men en sak som jag framför allt tänkte på är vilken mat de äter och hur de odlar tobak. Sedan att det var först i slutet av boken Robinson fick smaka på konfektyr, och socker var en vara som det var ont om, i alla fall i början av boken.

En sak jag funderat mycket över är att det bara finns två kvinnor som det talas mer än en kort mening om i boken. Dessa är Robinsons mamma, och en gammal änka som tagit hand om pengar åt honom. Ingen av kvinnorna nämns med namn. Detta visar hur kvinnosynen på tiden boken skrevs var! Man "skickade över" några kvinnor till de som var kvar på ön. Så man "gav bort" kvinnor utan vidare. Sedan klarar sig Robinson helt ensam på ön utan någon människa och verkar inte ha en tanka på kärlek. Han hade inte varit kär innan han gick till sjöss, och efter det träffar han knappt några kvinnor. När Fredag kommer till ön blir han självklart överlycklig, men kvinnor är det aldrig något tal om. De verkar inte behövas.

Robinson Crusoe

Titel: Robinson crusoe
Författare: Daniel Defoe
Bokförlag: Rabén & Sjögrens klassiker

Illustrationer: Jean Grandville
Efterskrift: Stefan Mählqvist

Denna bok är inte vad alla antagligen tror att den är. Själv trodde jag att det var en fullständigt sann historia, men när jag letade information fick jag reda på att det bara är Daniel Defoes tolkning av en sann historia. Många delar har konstruerats om och händelser har lagts till för att göra det hela en mer intressant och spännande berättelse.

Den egentliga historien handlar om en man som hette Alexander Selkirk. Denne man var en sjöman från Skottland, som under en resa blev strandsatt på en öde ö på grund av ett bråk mellan honom och kaptenen. Detta skedde år 1704. Alexander som han hette, hade det betydligt enklare för sig än vad Daniel Defoes Robinson hade det. Robinson var sjösatt på sin ö i 28 år, Alexander behövde endast utstå fyra eller fem innan han blev räddad. Alexander hade också fått med sig betydligt fler verktyg än stackars Robinson.  

Boken blev mycket väl mottagen, fastän den  var så enkelt berättad och helt saknade alla former av romanser. Daniel Defoe skrev många andra romaner av samma höga kvalitet som Robinson Crusoe, men ingen av dem blev lika känd. Boken lästes ofta i lärande syfte, då den skulle vara som en guide för hur ungdomar skulle ta sig ut i livet. En fransman vid namn Rousseau använde boken mycket i just detta syfte. Den passade mycket bra in i den tidens åsikter om om uppfostran och undervisning. Den är nu en av de böcker som ses som kända klassiker och även en av de som översatts till flest språk över hela jorden!

Defoe skrev boken under upplysningstiden, vilket märks tydligt på hur den är skriven. Boken är fylld med talande om Gud och religiösa tänkanden. Detta beror nog mycket på att Defoe själv var kristen.

Daniel Defoe
1659-1731

Hans namn var egentligen Daniel Foe. Daniel föddes, levde och dog i London. Som son till en slaktare följde han inte i sin fars forspår utan blev journalist efter att ha försökt och misslyckats med att studera till präst.  1684, 25 år gammal, gifte han sig med Mary Tuffley. När Defoe hamnade i fängelse började han ge ut en tidning skriven bara av honom själv, denna tidning fortsatte han att ge ut även efter han släppts fri. Hans texter hade stor inverkan på den engelska pressens utveckling och skrifterna var väldigt omtalade och debatterade. Sammanlagt har han givit ut mer än 250 texter under sina 72 år i livet.

När jag var och lånade boken på biblioteket frågade jag efter den utgåva som var mest lik originalet. Dock märkte jag senare att boken jag har är en något förkortad version. Men den är på 286 sidor så det passar mig alldeles lagom.