Robinson Crusoe Omdömen

Denna bok känns som en bok alla ska ha läst. Efter att ha diskuterat boken med min far fick jag reda på att han tyckte den var mycket trevlig att läsa, trots att han läste en längre version än jag. tyvärr var det mer en kamp för mig att ta mig igenom den. För mig kändes det som att det var alldeles för många rader information om objekt och platser. Det är förståeligt att författaren vill förklara hur saker ser ut, men ibland blev det för mycket. Sen var det mest just beskrivningar om hur allt såg ut, inte lukter, smaker och känslor. Hade det varit mer sådant tycker jag boken varit trevligare att läsa.
En sak jag tyckte var väldigt jobbig var att det var mycket upprepning. Framförallt ordet "jag" användes alldeles för ofta och i början av många meningar. Så enligt mig blev boken långsam så att säga, på grund av det. Ännu en sak att klaga på är att boken var väldigt rörig i mitten. Under alla år Robinson var på ön skrev han dagbok, och denna dagbok blandades med nutiden på ett ganska oskickligt sätt för man förstod inte när det var nutid eller dagbok. En specifik händelse i dagboken var att den 14:de juli står det att han var helt orkeslös på grund av sjukdom, men den 15:de juli var han plötsligt frisk och var ute och jagade getter. Ännu en rörig händelse är att vraket från skeppet han kom i sjönk efter tolv dagar, men plötsligt var det tillbaka i berättelsen igen trots att det hade sjunkit flera veckor innan.
Nu känner jag mig kräsen när jag har så mycket ont att säga om boken. Men som sagt är det nog en bok som man antingen älskar eller hatar, då min far tycker att det var bra medan jag inte alls fastnade för den. 

En positiv sak med boken som faktiskt gör den läsvärd är att man lär sig mycket utav den. Den är en del historia i boken som jag inte visste om innan, men framförallt är jag tacksam att jag läste boken för att jag lärde mig förvånansvärt mycket om överlevnad! Boken fick mig verkligen att tänka till: Hur skulle det vara att bli fast på en öde ö egentligen? Tanken att hamna någonstans utan att kunna ta sig därifrån är skrämmande, men att Robinson klarar det på ett sådant smidigt sätt ger mig en liten strimma hopp på någon underligt sätt. Det känns för mig som om bokens budskap är att om du bara tror på dig själv och har viljan att klara något, då kan du klara det!