Boken utspelar sig till en början i Robinsons hem i staden York där han bor tillsammans med sina föräldrar. Där lever han ett lugnt och tryggt liv och det är meningen att han ska följa i sin fars fotsår. Men Robinsons äventyrs lystenhet växer och växer ju äldre han blir och bara några sidor in i boken ger han sig ut till sjöss utan föräldrarnas vetskap. Under en tid far han runt på haven och råkar ständigt i olycka. I många år sitter han fången hos en piratkapten, men en dag lyckas han rymma tillsammans med en mörkhyad pojke, som även han varit slav hos piraten. När han är på flykt blir han räddad av en mycket trevlig kapten som erbjuder honom jobb på ett av hans fartyg, men på sin färd råkar Robinson ut för en förfärlig storm. Morgonen där på vaknar Robinson på en öde ö. Ingen av de andra undkom döden. Både förtvivlad för förlusten av sina vänner, och oerhört tacksam att ha livet i behåll påbörjar han sin kamp för att överleva på ön där han kommer att vistas i hela 28 år.
Miljön på ön är otroligt vacker och tropisk med vindruvsklasar vilt växande och sköldpaddor på stränderna. Ön har vackra sandstränder, tät skog och öppna ängar. Man kan säga att Robinson hade tur i oturen när han hamnade på en ö med en sådan gästvänlig teräng. Dock känns det lite väl konstruerat att det inte fanns en enda giftig insekt på hela ön och inte heller finns det farliga djur. Detta tyckte jag kändes dumt i och med att på de andra öarna han besökt fanns det gott och djur som inta var särskiljt trevliga. På Robinsons ö finns det bara vänliga djur, till och med getter som han kan tämja och papegojor som han kan lära prata. Lite för bra omständigheter för att det ska kännas trovärdigt.
Robinson Crusoe har ett lugnt och sansat temperament och verkar inte ha några större problem med att leva helt ensam på ön. Utan några större ansträngningar klarar han sig helt själv och blir snabbt kunnig inom många ämnen som till exempel att fläta korgar, fiska, jaga, tälja och sy.
Miljön på ön är otroligt vacker och tropisk med vindruvsklasar vilt växande och sköldpaddor på stränderna. Ön har vackra sandstränder, tät skog och öppna ängar. Man kan säga att Robinson hade tur i oturen när han hamnade på en ö med en sådan gästvänlig teräng. Dock känns det lite väl konstruerat att det inte fanns en enda giftig insekt på hela ön och inte heller finns det farliga djur. Detta tyckte jag kändes dumt i och med att på de andra öarna han besökt fanns det gott och djur som inta var särskiljt trevliga. På Robinsons ö finns det bara vänliga djur, till och med getter som han kan tämja och papegojor som han kan lära prata. Lite för bra omständigheter för att det ska kännas trovärdigt.
Robinson Crusoe har ett lugnt och sansat temperament och verkar inte ha några större problem med att leva helt ensam på ön. Utan några större ansträngningar klarar han sig helt själv och blir snabbt kunnig inom många ämnen som till exempel att fläta korgar, fiska, jaga, tälja och sy.
Eftersom Robinson lever på ön alldeles ensam har han inte så många att prata med. Men en dag får ser han att vildar landstiger på ön. Dessa vildar visar sig förfärligt nog vara kannibaler. Med sig har dom en fånga som de planerar att äta. Robinson drar fram sitt gevär och och lyckas döda och skada några av vildarna. Resten blir så skrämda att de drar sig undan och lämnar kvar fången. Fången, som får namnet Fredag som sitt tilltalsnamn blir tjänare åt Robinson som tack för att hans liv blivit skonat. Men Robinson är ingen grym härskare utan behandlar alla människor väl, så Fredag blir senare mer som en nära vän än en tjänare. Robinson är mycket lycklig att ha sällskap av Fredag efter att ha varit ensam i så många år. Han lär Fredag att prata engelska och snart pratar han flytande så att de kan förstå varandra utan några problem.
Det är tydligt att berättelsen utspelar sig under upplysningen. Ett enkelt sätt att märka det är att årtal ofta nämns. Dock utspelar sig boken från ett tag innan upplysningen till början av den. Men boken är ju skriven i början av upplysningen så det har antagligen satt sina spår också. Sedan så talas det mycket om att svarta människor är slavar. Hur Robinson talar om gud är också en ledtråd. Men en sak som jag framför allt tänkte på är vilken mat de äter och hur de odlar tobak. Sedan att det var först i slutet av boken Robinson fick smaka på konfektyr, och socker var en vara som det var ont om, i alla fall i början av boken.
En sak jag funderat mycket över är att det bara finns två kvinnor som det talas mer än en kort mening om i boken. Dessa är Robinsons mamma, och en gammal änka som tagit hand om pengar åt honom. Ingen av kvinnorna nämns med namn. Detta visar hur kvinnosynen på tiden boken skrevs var! Man "skickade över" några kvinnor till de som var kvar på ön. Så man "gav bort" kvinnor utan vidare. Sedan klarar sig Robinson helt ensam på ön utan någon människa och verkar inte ha en tanka på kärlek. Han hade inte varit kär innan han gick till sjöss, och efter det träffar han knappt några kvinnor. När Fredag kommer till ön blir han självklart överlycklig, men kvinnor är det aldrig något tal om. De verkar inte behövas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar