Halv elva en sommarkväll     Del 2

Denna bok handlar om ett ungt par, en väninna och parets fyraåriga dotter. De befinner sig i Spanien på väg till Madrid och på grund av ett oväder tvingas de stanna på ett hotell i en liten småstad tills ovädret ebbat ut. Spänningen i boken börjar direkt. Huvudpersonen Maria sitter på ett kafé vid det lilla hotellet och pratar med kaféägaren om att en mördare går lös i staden. Rodrigo Paestra är hans namn. Han har brutalt mördat sin 19åriga fru och hennes älskare.

Maria kan inte låta bli att känna stark samhörighet med denna man, trots hans hemska dåd. Under berättelsens gång känner hon ett starkare och starkare behov av att hitta honom. Detta beror på att hon själv befinner sig i ett triangeldrama. Hennes väninna Clarie och hennes man Pierre har nämligen känslor för varandra som de inte kunnat dölja för henne. Hon märker sakta hur den man hon älskat så mycket förvinner från henne och försöker förgäves dränka sina bekymmer i alkohol. Hon tvingas se på dem, och veta av den åtrå som växer mellan dem varje dag, utan att de vet att hon märker. Hon vet att Rodrigo varit med om samma känslor, det är därför hon vill hitta honom.

Boken utspelar sig i en Spansk småstad med tegelbyggnader och mysiga små kaféer. Dock är miljöbeskrivningarna i boken inte särskiljt exakta, så man får gissa mycket och hitta på bilder själv. En av de mest utförliga  miljöbeskrivningarna i boken lyder "Kaféet vetter inte direkt mot gatan utan mot en fyrkantig arkad, här och var uppdelad och genombruten av stadens huvudgata." Mycket mer än så fick man knappt veta om miljön. Däremot var beskrivningarna om själva vädret mycket mer detaljrika. Till exempel "Och nu kommer regnet, och ännu en gång dess obeskrivliga doft, den svaga lukten av leriga gator."

Förhållanden mellan män och kvinnor i boken är som i Sverige i nutid. Just i boken finns inga kvinnoförtryck eller liknande. Däremot beskrivs känslorna starkare från kvinnornas perspektiv. Kärleken från Clarie till Pierre beskrivs som lidande, längtande och med en ofantlig åtrå samtidigt som Pierres känslor är mer dämpade. Lite som om han inte kan känna så mycket.