Novellen är skriven av pristagaren av nobellpriset i literatur 2010. Den handlar om hur en gammal kvinna blir besökt i sitt hus av en man hon känner sen förut. Denna man har suttit i fängelse en lång tid och ska nu få släppas fri om han för kvinnans make till polisen. Novellen är skriven lite som om den vore en film, det finns inte så mycket miljö och personbeskrivningar, detta gör den ganska svårläst eftersom man inte får så bra bilder av händelserna i huvudet.
En av huvudpersonerna är Dõna Merceditas. Hon är gammal, fet men hennes hud har ännu inga rynkor. Hon går barfota och hennes fotsulor är breda och skrovliga.
Hon är gift med en av de andra huvudpersonerna, han heter Numa och de bor i ett litet världshus som gränsar till skogen och till något som verkar var en öken, eller en mycket lång sandstrand. Polisen är ute efter hennes man Numa och detta är en stor del av novellen.
Hon verkar även vara mycket förtjust i sin get, som följer henne vart hon är går. Detta kan bero på att hon kanske får all sin mjölk och ost och sådant från den. I vissa länder är husdjuren det som människorna lever på, så de blir då mycket, mycket viktiga, nästan avgudade.
När jamaicanen (en annan huvudperson) kommer hem till henne verkar hon mycket rädd för honom och gör allt han ber henne göra. hon bjuder honom på frukt och mjölk. Ölen tvingar han henne att dricka upp själv och hon dricker motvilligt upp fyra flaskor.
I slutet av berättelsen när poliserna för iväg hennes man börjar hon plötsligt gamskratta hysteriskt när hon förstår att hans vänner står i skogen och väntar på att få döda jamaicanen som inte får följa med poliserna.
Hon skrattar för att jamaicanen får sitt straff för att han var en förädare och hon får sin hämd för att han satte dit hennes man.
Jamaicanen är mycket lång, mycket smal och mycket mörkhyad. Hans hår är tätt och krulligt och hans ben liknar smala svarta stänger. I novellen bär han en urblekt skjorta och flanellbyxor som är uppkavlade till knäna.
Han är bekant sedan innan med Dõna Merceditas och Numa. Han har suttit i fängelse i en längre tid men är nu villkorligt fri tills han hittat Numa åt polisen. Sedan ska han släppas fri helt.
Så i novellen kommer han till Dõna Merceditas hus för att hitta Numa och ge honom till polisen.
I slutet av novellen, när polisen tillfångatagit Numa och är påväg bort från huset förändras jamaicanens sarkastiska, falska betéende till panik när han inser att de inte tänker ta honom med sig. Nu är han fri och inte längre polisens ansvar. Och han vet att Numas vänner, som nu vill ha ut sin hämd, står i skogen och väntar på honom.
Jag tycker att novellen är ganska rörig och svårläst, mycket beror på de bristande beskrivningarna och att man liksom aldrig får reda på vem någon av personerna är. Detta gjorde mig förvirrad och ganska ointresserad.
Enligt mig var berättelsen också ganska långsam, det hände liksom inte så mycket. Men den var ändå ganska lång så jag tycker att han borde fått med mer i tanke på hur lång den var.
Det var även ganska gammeldags språk och vissa ord som man inte förstår, i alla fall inte i min ålder.
Exempel på svåra ord:
Hätskt- fientligt, hatiskt, ettrigt
Lättjefull- lat, loj
Oavvänt- oupphörligt, som inte vänds bort
Varskor- underlätta, förvarna
Utskänkningsrummet- serveringsrummet (vin och sprit)
